BE MIG INTE VARA TYST (Do not ask me to be silent) – Bozena Helena Mzur-Nowak / Translated into Swedish language by Per Josefsson

Poem by Bozena Helena Mzur-Nowak
 
 
BE MIG INTE VARA TYST
 
Det är svårt att be hjärtat att inte gråta
Över vad som är begravt i dess djup
Det är svårt att inte skriva att det längtar så
Bort hemifrån till ett fjärran land
 
Mina minnen är som bilder
Som jag ömmar väldigt för
Jag plockar bilder ur mitt minne
Och byter dem mot vaggvisor till mitt barnbarn
 
Fastän min farmor gått bort Lever hon ännu i mitt hjärta
Hon och hennes stuga vid den brusande älven
Jag minns så väl att stugan var blå
Och trädgården full av stockrosor, lejongap och bin
 
Ängarna var fyllda av vallmo
Åkrarna fyllda av skördmogen säd Med vilken min farfar slogs
Blå himmel – i skyn den vithövdade örnen
Och på den ängen – flög jag mina drakar
 
En vit märr med en mjuk mule
Brukade försiktigt lägga sitt huvud på min axel
Med ett oskyldigt ögonkast jagar jag
En ung fåle i yster lek bakom ladan
 
Kanske får jag aldrig mer uppleva
Det som lever djupt inne i mitt hjärta
Men jag ska skriva om det när längtan blir för stark
Och jag ska måla ur hjärtat allt som är mig kärt
 
Så be mig aldrig mer – att vara tyst för mitt hjärta är så väldigt trött
Det måste få släppa ut allt vad som gömt sig på dess botten
Så att det till slut Kan bli sköljt Med daggfyllda tårar
 
 
 
Do not ask me to be silent
 
It is difficult to tell the heart: “do not cry”
For that which is buried in its depths
It is difficult not to write that it yearns so
Away from home somewhere in a foreign land
 
My memories are like icons
For which I care very tenderly
I pull the memories out of my mind
In place of lullabies for my granddaughter
 
Though my own grandmother is gone, she lives in my heart
She and her cottage on the rushing stream
I remember well that the cottage was blue
A garden full of hollyhocks, snapdragons and bees
 
The meadows carpeted with red poppies
Weeds in the crops, with which my grandfather battled
Blue sky, above white-tailed eagle
And in that meadow I flew kites
 
White mare with a soft muzzle
Would place her head gently on my shoulder
And with a childish glance I’d chase
a young colt romping behind the barn
 
Perhaps I will never again see that
Which lives deep inside my heart
But I will write of it when longing strikes
And I will draw out of my heart that which is dear to me
 
So do not ask me anymore, to be silent
Because my heart is so very weary
It must unleash what is hidden at its bottom
So it may be washed with dewy tears.
 
 
Translated into Swedish language by Per Josefsson
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s